Previous showNext show

Ryan Adams

Konserthuset, Gothenburg, Sweden

08/11/2011

Contents

Setlist

No show details

No poster

Videos

Reviews

Fan reviews

Write a review

No Instagram

Photos

No audio

Line-up

Line-ups are a work-in-progress. Please do not trust them yet!
Ryan Adams

The Acoustic Nightmare Tour

Ashes & Fire album coverage at this show

Dirty Rain
Ashes & Fire
Come Home
Rocks
Do I Wait
Chains Of Love
Invisible Riverside
Save Me
Kindness
Lucky Now
I Love You But I Don't Know What To Say

Album coverage:
54 %

Photos


Videos

Oh My Sweet Carolina

Reviews

Aftonbladet
Adams växlar mellan två akustiska gitarrer eller spelar piano med ryggen mot publiken. – Jag måste sitta så här eftersom vi inte hittade ett osynligt piano, förklarar han. Det är så tyst i lokalen att en kvävd harkling blir en nyårsraket som exploderar uppe i taket. I den avskalade miljön träder sångaren Ryan Adams fram. Rösten är fortfarande 2000-talets absolut vackraste instrument. Och melodierna ... fuckin awesome. Det är två och en halv timme av extremt lågmäld country noir. Jag har nog aldrig hört lika långsamma och sköra versioner av ”Let it ride” och ”Oh my sweet Carolina” och ”La Cienega just smiled”. Och mellan de allvarliga låtarna levererar Ryan Adams en helt annan föreställning. [full review here]

Göteborg-Posten
Ryan Adams lyckas med något som få andra klarar. Han behåller vår koncentration i över två timmar, ensam på scenen. Dessutom med ett sävligt tempo där han till och med tillåter sig att stretcha mellan låtarna samtidigt som han ber oss vara tysta för att inte ”väcka mitt sovande arsle”. Det är en mycket Ryan Adamsk kväll. Han är som ingen annan och när han dessutom kan bjuda på sin begåvning utan distraktioner, rus och dåligt humör blir alltihop ändå inte alls välkammat. Bara väldigt, väldigt fint. [full review here]

Fan reviews

Review from YouTube
Review by Hans Bergström

Han har ju rätt mycket låtar att välja på så varför inte öppna med "Oh my sweet Carolina" ?
Ryan Adams verkade vara riktigt på topphumör, hans öronproblem (Menieres sjukdom) såg inte ut att besvära alls ?
Chris Stills (Steven Stills son) spelade övertygande en dryg halvtimma innan Ryan klev upp och sen ville han inte gärna kliva av.
Vi tvingades visserligen applådera bra många minuter innan han kom in för extranummer men sedan bara malde han på - låt på låt.
Han skämtade med sig själv, "This is impossible", "Fuckin' crazy guy", "It would have been good if he only had played a third of the songs" etc.
När han slutligen bugande sakta drog sig bakåt efter 10 (?) extranummer stod absolut hela det slutsålda konserthuset och applåderade, inte en person smet ut innan han försvunnit - Otroligt !


Write a review

Were you at the show? Why not write a review?

Your name:


Headline:


Review: